Anthony Treacher vann 85-årsklassen på 200m, 400m och i längd. Och på 100m blev det en silvermedalj.
Tre guld och ett silver i Daegu – stort grattis!
– Man skall inte haussa upp detta. Det var stort manfall i Daegu. Mina M85 resultat var inte spektakulära heller.
Anthony jämför sina resultaten med det som kallas World Masters Ahtletics Grading Factor.
100m 17,64 WMA 80,44%
200m 39,70 WMA 75,25%
400m 1:35,12 WMA 74,45%
Längd 3,24 WMA 78,99%
– Allt över 80% är bra. Och hade VVM-ävlingarna hållits i Europa eller Amerika hade jag kanske fått något guld, men sannolikt mest tredje- eller fjärdeplatser.
Om du måste välja ett enda specifikt ögonblick från mästerskapet som etsat sig fast i minnet, vilket är det och varför?
– 400m i så fall. Jag har haft akut ”400-metersskräck” ett tag. Och jag var lätt skadad innan med Bakercysta i knävecket från längdhoppet. Jag gick inte ut för hårt – som jag brukar göra – utan sparade energin för att höja takten från sista 100m. Det höll.
Många idrottare har rutiner. Har du någon speciell, och kanske lite oväntad, rutin eller vana som du alltid måste genomföra på själva tävlingsdagen för att prestera på topp?
Nej.
Anthonys framfart i Daegu kommer lite i skymundan här hemma i Sverige. Men en trefaldig världsmästare borde förstås hyllas lite extra. Men att press, radio och tv inte håller sig framme och göra hemma-hos-reportage hos Anthony. Det beror delvis på att han i internationella sammanhang representerar Storbritannien.
Blir du på något sätt uppmärksammad i England?
Nej, förstås. Men i Korea, där man verkligen respekterar äldre människor, visades vi i nationell TV.
Många ser dig som en stor inspirationskälla. Men vem eller vad är det som inspirerar dig till att fortsätta tänja på gränserna?
– Jag är kanske självgående. Har egna idéer och motivation, på gott och ont. Jag är en individualist. Primärt vill jag förstås göra ett lika bra eller bättre resultat än året innan! Sedan är det så att man verkligen upplever att veteranfriidrott är bra för ens hälsa.
– Jag har gradvis kommit att förstå att jag är en inspirationskälla för somliga. Inom friidrotten märks det särskilt bland grupperna M45-M65! Bland allmänheten, grannar till exempel, har man påverkat folk att röra på sig mera. Annars är folk ganska omedvetna om att den lilla motionen som behövs kräver så lite av deras tid. Men betyder så mycket för deras liv.
