Nästan 20 år blev det i IFK Lidingö Friidrotts färger. Året 2005 räckte jag spontant upp handen när Jessica Falkman (då Lindén) frågade om vilka som ville vara med som hjälptränare i den nystartade 7-årsgruppen, där sonen Simon ville vara med.
Åren 2005–2010 ledde Jessica och jag 98-gruppen tillsammans med många andra föräldratränare. Vilken ynnest att få ha Jessica, gammal mångkampare som vägledde bland alla friidrottsgrenar. Heller inte dumt att vi båda var pedagoger i grunden. Kreativiteten och leken flödade. I gympasalar, på Lidingövallen och på ön´s vackra naturstigar och ängar. Flera roliga läger på Kärsön och Öland.
Många Lidingölopp blev det där det både hejades fram barn och ”funktionärades”. Lidingöloppet, vilket maskineri i toppklass. Fortfarande. Tänker och ser också goda minnen från gamla Lidingö-OS på Vallen där jag bland annat ”funktionärade” som starter och fick skjuta med riktig pistol. Läskigt och roligt. Tillsammans med tävlingsstinna barn.
Åren 2010–2015 hamnade mitt fokus mer mot medel-och långdistanslöpning. Det var där min främsta kompetens och glöd fanns. Samtidigt gjordes ett karriärval. Efter 15 år som förskollärare/turnerande skådespelare/föreläsare på förskolor och skolor började
jag studera på Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Jag kan inte nog beskriva hur inspirerande och intressant det är att studera på äldre dar. 2015 erhölls både en Kandidat och Master i Idrottsvetenskap samt en extra bonus i form av en speciellt god vän i Hanna Jansson (alias Svethana, Tuber, Tiger) som även blev en tränarkollega och samtidigt arbetade på IFK:s kansli under flera år. Maria Hermelin (alias Maruschka. Calcaneus), fysioterapeut, bidrog till att vi tre kompletterade varandra, hade roligt och utvecklades tillsammans med löparna i Cursusgruppen (Cursus på latin betyder bland annat löpning, resa, kurs och riktning). Varje löpare i Cursus besitter ett namn på latin: en egenvald muskel eller ett ben på latin som symboliserar dem själva.
Precis, även dessa år präglades verksamheten av en stor dos kreativitet och lek, kryddade med klubbläger på Åland och Gotland. Inte minst lägret i Portugal, innan de flesta skulle börja gymnasiet, lämnade starkt avtryck. Nerja och Torremolino med sportchefen Rafael Askros som inspirerande lägerboss stärkte klubbgemenskapen över flera gränser.
Åren 2015–2019 arbetade jag som IFK-tränare/lärare 33% på NIU-Hersby gymnasium på Lidingö. Ett naturligt led då flera av löparna sökte sig dit. Det blev en tid då Cursus åkte på flera träningsläger till Portugal, men också Santa Pola i Spanien. 2016 for vi till Sydafrika på vårt första höghöjdsläger. Det skulle bli många fler. 2018 förkovrade jag mig ytterligare inom det idrottspsykologiska området: en fördjupad utbildning i Acceptance Commitment Therapy (ACT).
Cursus började också under vissa pass träna med Spårvägen. Samarbete mellan klubbar är bra för både inspiration och utveckling.
Åren 2019–2024 fortsatte arbetet ideellt med de löpare som ville vidare på elitspåret; hur bra kan man bli med systematiserad träning? Upplevelse av Självbestämmande, Tillhörighet och Kompetens är och har under lång tid varit vägledande analysverktyg i samarbetet med de aktiva. Tradition som Målmiddagar där målen presenteras för varandra under mer högtidliga och trevliga tillfällen är höjdpunkter. Apropå höjder, höghöjdslägren avlöser varandra: Sydafrika, Frankrike, Schweiz, USA, Italien och Spanien. Om och om igen. Tillsammans med andra likasinnade i Sverige och i världen. En fantastisk gemenskap.
Mellan 2021 och 2023 gavs möjligheten att gå SOK:s tränarutbildning, vilket utökade mitt idrottsliga nätverk och gav ytterligare förkovring.
Axel Alness Borg, Ludvig Johansson, Olof Silvander och Simon Sundström – ni är de IFK-Cursuslöpare som närmast finns på näthinnan och i hjärtat. Men otaliga namn och ansikten kopplat till individuella löprörelsemönster och intressanta fina personligheter dyker upp i mitt huvud när jag blickar bakåt.
Så många år tillsammans på klubbens hemmaarenor Lidingövallen och Bosön. På Lidingöloppets stigar och vägar. Men även på Stadion och vid Husarviken.
Varför kan jag inte låta bli att tänka lite extra på Janne Åkerblom i sammanhanget. En person som funnits med mig hela tiden, men parallellt i andra grupperingar. Janne, jag är väldigt glad över vår gemenskap och samarbetet vi haft under åren. Naturligt och enkelt. Var som helst i världen, varför inte goda samtal på Vallen, Bosön, Gävle och i Doha?
Ingela Stralka, för mig alltid en klippa på kansliet. Mikkel Mördrup, vår ordförande som strävar efter gott och står upp i vått och torrt. Curt Högberg och Kai Abrahamsson, två betydelsefulla herrar som varit med från början, likaså Leif Robertsson och Rafael Askros. Anders Walther, ditt hjärta för såväl friidrotten som människan lyste med kraft och vi fick till ett fint samarbete mellan grenkompetenser.
Tack Cilla Gyldén för åren där jag fick se dig glänsa med dina ledaregenskaper i klubbchefsrollen. Josefin Almkvist, ett fint stöd. Jessica, du glimrar i sportchefsrollen. Din glöd, omtanke och kreativitet är inspirerande. Du är en förebild för mig i det nya som väntar. Jag hoppas att vi inte slutar leka tillsammans. Det går inte. Vi gör det bara på ett nytt sätt.
Som sagt, Malin, vem kan sammanfatta det bättre än du. Tack för fina ord, tack för klubbegemenskap, tack för inspiration, tack för kunskap, tack för snack, tack för allt. Lycka till i nya klubben Djurgården Friidrott, så ses vi på löparbanor, träningsanläggningar, läger eller på hela andra platser.
