Fler än 50 aktiva på ett träningspass
När 2010-började växte 00-01-träningsgruppen. Vi blev fler och fler och byggde på till tre, fyra och fem möjliga träningar i veckan. Det var världens drag och vi fick extra hjälp av olika ungdomstränare och experter i olika grenar. Gruppen delades upp för att kunna köra höjd, kast, längd, sprint, häck eller medeldistans på vissa pass.
Hösten 2014 var vi som allra flest på ett och samma träningspass. 53 om jag minns rätt. Det var visserligen när TV-sporten var på plats för att spela in till Idrottens himmel och helvete, så det lockade väl lite extra.
Blått och vitt fyllde Lugnet
Minnen från träningsgruppen är förstås många. Tävlingsresorna till Falun sista helgen i november är oförglömliga. Där, i Lugnets friidrottsarena, var vi dominerande både till antal från en och samma klubb och i hejarklacksförmåga. Första året vi åkte (2012) dit var det bara 00-01-gruppen, men de följande åren kom även yngre grupper till. Då var vi riktigt många.
För att visa att det inte är så farligt att tävla, även om man inte är bäst, ställde vi coacher upp i kula. Gissa vilket härligt publikstöd vi kunde få av alla IFK-ungdomar som kom och hejade!
Det där med kulstötning var ju lite roligt. För då hade jag ju i ett par år då och då instruerat i grenen – utan att vara proffs. Men genom att jag fick lära mig en del om tekniken så lärde jag mig själv. Så i den där första tävlingen i Falun var jag faktiskt bara dryga halvmetern från mitt pers från nånstans i tjugoårsåldern.
Så jag fortsatte tävla lite i kula i veteranåldern och efter träningarna på Bosön stannade jag då och då kvar och nötte lite. Det gav resultat och jag tävlade inte bara i Falun utan även på Veteran-DM. Som bäst, i plus-50-årsåldern, var jag sen bara 11 cm från perset med seniorkulan. Några DM-medaljer kammade jag hem, inte minst till glädje för veteranklubbens Ingvar Lindqvist som inte bara gläds över egna medaljer.
Bred verksamhet i 00-01-gruppen
Vi drev en bred verksamhet där alla kunde vara med på sin respektive nivå. Det var en härlig resa att se barn bli ungdomar, växa och bli bra människor. En hel del nådde framgångar på individuell nivå. Lagtävlingarna var förstås speciella och en höjdpunkt var Kraftmätningen 2015. Det kämpades på grymt bra på Tibblevallen i Täby, men 200m-stafetten avgjordes på Stadion i samband med Finnkampen. Gissa om vi coacher var stolta när laget vann B-finalen där.
2018 firade vi tio år och började jubileumsfirandet med att köra hinderbana i samma hall – Larsbergshallen – som vi började i tio år tidigare.
Jag hoppas att alla aktiva har lika fina minnen som jag har av den där tiden. Ibland är det någon som hör av sig och berättar om hur mycket den tiden betydde för dem. Det värmer!
2011 var jag också med och startade Team 2004 där Strix var med. Senare hängde han mest med på 00-01-gruppens träningar.
Malex var bland de bättre svenska 00orna i kastgrenar, men någon medalj på USM blev det aldrig. Han gick sen, precis som jag på friidrottsgymnasiet på Lidingö. Tyvärr har både Malex och Strix fått avsluta friidrottandet på grund av skador
Årets ungdomsförening 2015
Vi var också aktiva i klubbens värdegrundsarbete. Mycket av det arbete – som främst Hanna Jansson arbetade fram – har vi haft nytta under lång tid. Det uppmärksammades också av Stockholmsidrotten som tilldelade klubben utmärkelsen ”Årets Barn- och Ungdomsförening 2015”.
Läger i Ramundberget och på Åland
Många deltagare blev det också på de skidresor vi gjorde till Ramundberget. Maria Schölander, som var en av coacherna i gruppen, hade bott ett par år i Ramundberget och hade bra kontakter. De ville ha ett utbyte med Lidingöloppet och Maria, Staffan Movin och jag förmedlade kontakten med Lidingöloppets ledning. Det blev ett samarbete som bland annat innebar att vi kunde få åka till Ramundberget sista helgen i januari till ett bra pris. Som mest fyllde klubben tre turistbussar och nästan hela Gammelgården i Ramundberget.
Flera år åkte vi även till Åland på läger på sommaren, först bara med 00-01-gruppen (98orna hade varit där nåt år tidigare och förklarat hur bra det var). Senare hakade även yngre grupper på. Vi var riktigt många där med.
Klev av arrangemangen i Stockholm
Parallellt med att vara tränare fortsatte jag som regissör – eller event presentation manager – för Finnkampen, DN-galan och XL-galan på Globen 2010 och 2011. Vi körde även Lag-EM på Stadion 2011. För DN-galan satt jag även ett tag i ledningsgruppen och vi låg långt fram i planeringen för 2012 års gala när det i mina ögon blev en slags kupp som gjorde att många valde att sluta sina engagemang i galan. Så också jag. Det var ett ganska lätt beslut, även om jag förlorade min internationella plattform för att få jobba med stora engagemang.
Så inga fler DN-galor eller senare Bauhausgalan. Inga galor i Globen. Inga Finnkamper. Inte på flera år i alla fall.
OS i Stockholm – 100 år senare
2012 hade jag i alla fall ett gigantiskt arrangemang. Stockholm stadion skulle fylla 100 år och det var också 100 år sedan OS i Stockholm arrangerades. Och det skulle firas med Stadionfesten. Jag blev kontaktad av Kjell Gyllensten på idrottsförvaltningen i Stockholms stad som bad mig hålla i det hela. Extremt mycket jobb, många kontakter med andra idrotter och planering och samordning av ett 15-tal idrotter, musikuppträdande och körer som skulle samköras. Som tur var tog jag hjälp av Fredrik Severin som var ett stort stöd.
Stadionfesten blev en stor succé och som inleddes med att alla då levande svenska olympier genom tiderna marscherade in. Det var krånglig att tidssätta och planera så att allt skulle bli lagom mycket, vara intressant för publiken och hålla sig inom det planerade tidsfönstret.
IEM i Göteborg och Diamond League i Doha
Skulle det, nu när jag klev av DN-galan som just hade blivit Diamond League, över huvud taget bli några internationella uppdrag för mig? Om jag var orolig behövde jag inte vara det så länge. Petr Stastny på Diamond League kontaktade mig och frågade om jag kunde tänka mig att jobba med Diamond League-tävlingen i Doha. Jorå, det kunde jag. När jag kom ner dit visade det sig att de hade extremt mycket att lära. Att vi låg långt fram i kunnande i Sverige, ja det visste jag redan, men att skillnaderna var så stora kunde jag aldrig tänka mig. De har fortfarande en hel del att lära.
2010 hade jag uppdrag att hjälpa Europeiska friidrottsförbundet att stötta arrangörerna i Barcelona när de hade EM. Jag hade ju varit mycket i Spanien året innan och hade lärt känna deras event presentation-team.
2013 hade vi så inomhus-EM i Göteborg. Erik Winerö som jag jobbat mycket med ledde hela projektet. Tävlingarna blev riktigt bra och vi genomförde en sak vi aldrig gjort tidigare. Jag hade en idé om att låta all musik och alla ljudeffekter vara specialskrivna för arrangemanget. Jag kontaktade Håkan Lidbo som både var med på noterna och förstod hur det skulle göras. Det var en ljudbild som inte var lik nåt annat och som var specialskriven för både arrangemanget och för Scandinavium som arena. Och det var verkligen bra.
Jag tror aldrig att vi vare sig förr eller senare har lyckats genomföra ett så tajt och samspelt arrangemang. Till och med Mats Wennerholm var nöjd. Han skrev i Aftonbladet:
Inne-EM i Göteborg är det bästa inomhusmästerskap jag varit med om.
Och jag har varit på några.
Perfekt i varenda detalj.
Ja, vi var också mycket nöjda!
Janne Åkerblom
